Funderingar & Tankar. Adoption.

Jag är snart 25 år, och lever ett underbart liv. Jag blev adopterad från Sri-lanka när jag var fyllda 3 år. Men jag var liten som en 1åring gammal. Hade jag inte blivit bort adopterad så hade jag inte levt nu, pga min rygg och svält. Jag hade även ett tvilling syskon, som dog i 8års åldern tror jag det var.

Jag har lyckas komma i dessa funderar banor änn en gång. För någon dag sedan såg jag på Spårlöst och började fundera.. det sker så många Olagliga adoptioner, och min Adoption skulle ju egentligen inte ha skett. Ett vuxet par hade lovat mina biologiska föräldrar att ta mig till en läkare/doktor...Men iställer för att göra det Adopterade dem bort mig, och vi trodde ju länge att det var mina biologiska. Men så var det inte, fick vi veta efter flera flera år. Och utan vetskap från mina biologiska föräldrar?

Började tänka nu om det var en olovlig adoption...Men samtidigt dyker tanken upp att dem kanske sa så till oss bara för att de skulle kännas lättare för dem? och de inte skulle känna skuldkänslor? Så sopade dem ihop en lite historia? som inte är sann?.... Om ni förstår vad jag menar? Man vet ju aldrig...Jag skulle vilja träffa dem. Hade lätt sökt till Spårlöst, om man inte behövde vara med på Tv! :-)  Min Mamma har papper och bilder på min biologiska familj.

Men varför adopterade dem bort mig? Jag hade ju massor med små syskon? Var jag kanske en jobbig typ? eller var det så att dem verkligen skulle ta mig till en doktor? Jah, det tåls att fundera på.... Iaf är jag jävligt glad att jag blev bort adopterad, till världens bästa familj! Fick världens finaste uppväkt. Och finaste vännerna man kan ha. Tänkte också när dem bara adopterade bort ett barn, och inte fler? inte ens min tvilling syskon? Det kanske inte var en olaglig adoption, som jag börjat tro. Kanske var så att dem verkligen ville ta mig till läkare/doktor, men det gick lite snett för deras skull.

Oj nu känner jag att det blev lite mycket text hära, blev lite förvirrad själv. Hoppas det går bra ändå...:)


Jag kan tycka att jag var lite bortskämd som liten....Jag saknar den tiden, då man var liten. Lekte med Barbies med min fina Linda, varje dag. Tog en hel dag för oss att ställa iordning barbie dockorna, och ordna hem åt dem och så. När vi väl var klara och hann leka en stund så ropade dem alltid att nu får ni börja städa, för nu skall Mia/Linda hem. Jah vilka tider alltså. :) Ojj vilka hus vi gjorde, halva övervåningen var hos linda! Vi tog  snören och gjorde en gräns. Sen tog vi täcken och mojkade ihop till rum, sängar! Oj oj! :)

Min fina, kära barndomsvän Linda! Love you. <3

Vi åkte varje sommar och hyrde stuga, Mamma,Pappa Teo och Jag... Jag hade oftas en kompis med mig, och det var antingen Linda eller Malin.w som följde. Himlars så kul! Nästa gång jag åker hem måste jag titta på filmerna från när vi var små. Om vi nu har kvar video spelaren, plus att den fungerar? Hm! Och kolla på Diabilder! :)

Jag skulle gärna blunda och få blicka bakåt i tiden en stund! Om det ännu gick.

Någon dag i helg skall jag nog ta mig ut och åka på ny skidorna mina. :)