Minnen...

Sitter och tänker på gamla minnen...

Minne:1 Minns när vi var små och skulle hela tiden spinka på killarna, (Ralf, Alle, Erik, och Sam) Sen när dem sprang ut och jagade oss så var jag hela tiden sist, sen minns jag att jag alltid satt mig ner på marken för jag visste att dem ändå skulle få fast en. Minns när Lie-Marie var med en gång, sen kom hennes Mamma körandes, alla hoppade in i bilen medans hon körde, vi va så jävla rädda när vi blev jagade...Så vi hoppade in i farten. Haha! Fi fan vad kul man hade. 

Minne:2 Minns också en kväll jag skulle hem från Malin W, när dem bodde lite längre bort på Rengatan. Minns jag såg att det stod en massa killar där... äldre killar! Jag minns att jag hade tänkt gå en omväg hem, men nä, jag skulle fan gå vanliga vägen, när jag kom till korsningen så började dem fjanta sig och reta mig, inget illa menat säkert, kände ju dem, var ju Theo's kompisar, men jag var ju liten och rädd! När jag kom hem började jag grina, och Mamma och Pappa frågade vad som hänt,  Då berättade jag, då gick Pappa dit och sa åt dem minns jag. Jaah, inte ska man vara dum med Lilla Mia! :)

Minne:3 Minns även att vi var ett gäng som spinkade på ett par, rätt sent på kvällen, han kom ut med hagelgevär och var rätt så förbannad, vi alla sprang jävlart för livet där ifrån... över ängen, Jag minns att jag blev så jävla rädd att jag kissade ner mig. Hahaha! Men vi var ju trots allt int så gamla! 

Minne: 4 Jag och Malin Robertsson och hennes systrar och en till vi spinkade på en gubbe i närheten av där vi bor, en gubbe som är känd för att bli rätt arg! Men det är ju klart, när massa små ungar håller på och stör hela tiden.. Iaf, Två st sprang och plingade på, Jag och Malin låg på andra sidan vägen under nå buskar, Han kom iaf ut, och hade lill hunn med sig, efter en stund blev det rätt tyst...tillslut tittade jag bakåt, där stod hans lillhunn och nosa Malin i röven... :) ja höll jävlart på dö av skratt... och han såg oss,  vi sprang och sprang och sprang... Och Dem andra sprang hem till Malin och Lisa, hem till dem.. Han knackade på, och frågade om de va några där som hade nyligen varit ute.. dem sa "Nä".. för det var dem som öppnade dörren. Det roliga var att dem hade sminkat sig i ansiktet för att dölja, att det inte skulle va så lätt å se vilka dem var. Han den tröga fan fattade ingenting! :) Men iaf, jag och Malin fick hur som helst skulden, och vi hade inte ens plingat eller knackat på. :) 

Minne: 4 Vid det här laget borde dem flesta veta om att när jag bli rädd så börjar jag oftas att skratta, av någon konstig anledning, men det är ju mitt sätt att reagera, Vi hade gymnastik med klassen, vi hade gjort en massa hinderbanor osv. .. Iaf så skulle Elin H klättra över något grejs, och hon fastnade eller vad som riktigt hände minns jag faktiskt inte, men iaf, hon tappade andan, eller höll på göra det. Jag började skratta, och blev jätte rädd, visste inte vad jag skulle göra, hon sa åt mig att hämta våran gymnastik lärare, jag ropade på han och han kom dit, fi fan så dåligt samvete jag fick efteråt, men det ordnade ju sig! 

Samma sak hände när jag följde Catrin till Stockholm, åkte dit med henne, vi kollade in hennes lägenhet och så... var där ett par dagar! Vi gick ut en kväll med Jimmy och tog en öl en kväll. Vi blev även bjudna en kväll till Jonas där han och Martin hade gjort middag, drack lite vin och så.... när vi skulle hem till Catrin,  och skulle stiga av tunnelbanan i Hagsätra så stod det ett par st killar och tittade på oss, Sen sa Catrin att dem följer efter oss... till slut började vi gå lite fortare, och försökte inte titta bakåt, men dem började springa...och Catrin skrek försvinn eller något åt dem...Hon ringde Jonas.. och berättade, men iaf  jag började skratta, för att jag var så jävla rädd! och Catrin var skit ledsen och rädd hon också... men tillslut så sprang vi ifrån dem... 

Men jag kan lova att Catrin var gode så förbannad på mig, men alltså, jag måste få bort det där beteendet! När jag bli riktigt jävla rädd så börjar jag skratta, jag vet, det låter hel sjukt! :/ Men inte alls roligt..!!!! Som en sa till mig, att jag skulle vara ett jävligt lätt byte! Eftersom jag börjar skratta, Eller att dem kanske skulle bli så jävla paff att jag skulle skratta, så dem skulle försvinna. Ja det kan man ju hoppas att det är så.  

Här kan man ju faktiskt gå hem om kvällarna ensammen utan att vara rädd att det ska hända något, men där i Stockholm hör man ju hela tiden att det händer saker, och att man aldrig ska gå ensam... så där var man ju fan livrädd att gå själv...men nu var vi ju två. Men jag förstår inte hur Catrin vågar gå hem själv... men men! 

Älven, Ja här promenerade jag och Linda nästan varje dag till och från skolan! Jag minns så väl att hon var jämt före mig och jag fick säga åt henne att inte gå så fort. Hahaha! Gick snabbare att gå över älven än att gå genom hela Sorsele. Ja...vilka minnen! Minns när jag och Linda skulle tolka efter skranan henne, Linda låg på skranan jag körde skotern, slutade med att Linda kom på andra sidan Pistpinnen och snöret gick sönder och Linda susade förbi! Haha, ja det var kul! ;) Sen när vi skulle stegra med pappas gamm skotern, Jag, Linda, Ralf Jimmy, och nån fler... Pansarvagn som vi kalla han, alltså skotern.